Det som sker under vattenytan är ofta ett mysterium. Hur rör sig fisken genom våra vattendrag? Var stannar den – och varför försvinner vissa individer på vägen ut mot havet? Inom ett spännande projekt i Rönne å och Skälderviken används akustisk telemetri som kan hjälpa forskningen att få svar på frågorna.
Inom Improve Aquatic LIFE pågår flera åtgärder i Rönne å och Skälderviken. Restaurering kombineras med forskning och uppföljning. Universitet och myndigheter, som Karlstads universitet och SLU, samarbetar för att följa laxens vandring, överlevnad och hur de använder olika livsmiljöer. Genom att samla in och analysera data kan man studera hur fiskarna rör sig genom Rönne å, hur de nyttjar kustmiljöerna i Skälderviken och om restaurerade områden faktiskt fungerar som tänkt. Kunskapen är avgörande för att förstå effekterna av genomförda åtgärder, utvärdera insatser som exempelvis stenrevsrestaurering och förbättra framtida naturvård.
Rönne å – där telemetristudien bedrivs.
Laxvandringen avslöjas
Varje vår ger sig tusentals lax- och havsöringssmolt ut på sin första stora resa från sötvatten till hav. Men vägen är riskfylld, och många når aldrig fram. Nu pågår en studie som ska ta reda på hur stor andel som faktiskt överlever – och varför.
Forskarna Samuel Shry och Mattias Hansson vid Karlstads universitet ansvarar för projektet där man tar reda på hur lång tid vandringen tar och om det finns särskilda sträckor där smolten löper större risk att dö. Det kan till exempel handla om områden där fiskarna fördröjs, vilket i sin tur kan öka risken för predation eller andra hot.
Genom att redan nu mäta hur smolten rör sig där kan forskarna i framtiden se om restaureringen påverkar hur fiskarna använder miljön.
Ute i Skälderviken finns mottagare som används för att detektera fisk inom flera forskningsprojekt. Mottagarna ingår i ett samarbete mellan Karlstads universitet och SLU.
Smoltens rörelser registreras
För att följa fiskarnas rörelsemönster används akustisk telemetri – sändare som ger ifrån sig akustiska signaler. När smolten passerar särskilda mottagare i Rönne å och Skälderviken registreras deras rörelser, vilket gör det möjligt att kartlägga deras väg mot havet och senare i havet. I samband med märkningen görs också en uppskattning av hur många smolt som produceras i ån. Det sker genom en metod som kallas “fångst och återfångst”. Först fångas och märks fiskarna med så kallade PIT-tags – små passiva chip, ungefär som de som används för att märka husdjur, sedan släpps de tillbaka uppströms. Genom att senare räkna hur många märkta individer som fångas igen kan forskarna beräkna den totala populationen.
– Studien bygger vidare på en tidigare studie av Karlstads universitet som Samuel Shry ledde. Där märktes vuxen lax och havsöring i Rönne å och deras lekvandring samt habitatanvändning i både Rönne å och Skälderviken undersöktes. Den aktuella smoltstudien kommer komplettera den tidigare studie med viktig information om smoltens migration och överlevnad, förklarar Mattias Hansson.
Restaurerade stenrev och dess betydelse
Ett viktigt verktyg i projektet är ett nätverk av mottagare i Skälderviken. Mottagarna i Skälderviken används av flera forskningsinitiativ, vilket innebär att även andra arter, som torsk och till och med tonfisk, ibland dyker upp i datainsamlingen.
I det stora området har forskarna fokuserat på utvalda platser, som ett område där ett stenrev planeras att restaureras. Genom att redan nu mäta hur smolten rör sig där kan forskarna i framtiden se om restaureringen påverkar hur fiskarna använder miljön.
– Resultaten från den akustiska telemetrin i kombination med produktionsuppskattningen ger en tydligare bild av hur stor andel av smolten som faktiskt når havet. Genom att identifiera bland annat risker och potentiella flaskhalsar under migrationen till havet kan förvaltningen av laxpopulationen stärkas genom adaptiv förvaltning, berättar Hansson och Shry.
Akustisk telemetri är en metod att spåra fiskar i hav, sjö eller vattendrag.
Tidskrävande arbete
Arbetet präglas av både praktiska och oförutsägbara utmaningar. Det är tidskrävande att fånga fiskarna som ska märkas, och datainsamlingen hänger på att mottagarna senare kan återfinnas. Ibland försvinner de i höga flöden eller begravs i sediment, vilket leder till rena räddningsinsatser för att rädda utrustning och data.
– Mottagarna måste dessutom vara kvar i vattnet för att fungera. Ibland kommer de med upp när fiskare landar sin fångst. Många lägger tillbaka dem, men när mottagarna lämnas på land avstannar datainsamlingen. Därför är all utrustning märkt med kontaktuppgifter, och vi är tacksamma för varje återfunnen mottagare, avslutar Mattias Hansson och Samuel Shry.