Rovfiskar i fokus för levande hav

Från Bråviken och 60 km söderut längs Östersjökusten ska förutsättningarna för rovfiskar stärkas genom ett antal åtgärder. I ett antal Natura 2000-områden finns ett stort antal öar, omgivna av vegetationsrika grunda vikar, rev och laguner där fiskarter som gädda och abborre leker och har sina uppväxtområden. Här finns också viktiga växter som ålgräs, hornsärv och blåstång, samt fåglar som fisktärna och skräntärna.
Områdena och arterna är viktiga för Östersjöns biologiska mångfald och ekosystem, men hotas av bland annat övergödning, trålning och frekvent ankring.

00

antalet fiskarter längs kusten

00

hektar vassröjning

00

antalet konstgjorda rev

00

antalet installerade ankringsbojar

Skärgårdsområden –viktiga livsmiljöer
Ett antal områden längs kuststräckan, med öar, skär, laguner, flader och varierade vattendjup gör dessa omgivningar till oerhört viktiga livsmiljöer för en mångfald av arter.
Vegetationsklädda bottnar har en nyckelroll för kustens biologiska mångfald. Många fiskarter har sina lek- och uppväxtområden här. Fåglar söker sin föda på de produktiva bottnarna och flera av kustens hotade arter har sina livsmiljöer här. I blåstångsbältet finns Östersjöns rikaste växt- och djurliv. De mer eller mindre avsnörda lagunerna (flador, gloflador och glon) som isolerats från omgivande kustvatten av landhöjningen är en mycket värdefull naturtyp för fiskrekrytering och fågelliv.

I blåstångsbältet finns Östersjöns rikaste växt- och djurliv.

 

Mängder av fiskarter
Provfiske längs Östergötlands kust har visat på förekomst av 35 fiskarter, som gädda, abborre, gös, lax, öring, torsk och flera plattfiskarter. Fem arter finns för närvarande på rödlistan; ål, torsk, vimma, piggvar och tånglake.

Vassröjning, risvasar och ankringsbojar
I detta projekt är syftet att bevara de marina habitaten för rovfisk som gädda och abborre. Förbättrade bestånd av dessa rovfiskar kommer att innebära en förbättrad ekologisk status i vattenmiljön genom så kallade kaskadeffekter.
I projektet ska det ske vassröjning på 10 hektar, byggande av 25 konstgjorda rev och installation av 18 ankringsbojar. Målet är att förbättra förutsättningarna för rovfiskar, stärka den biologiska mångfalden och skydda områdets marina livsmiljöer. Mänsklig påverkan på områdets vattenmiljö, havsbottnar och undervattensvegetation ska minimeras.

Områdena sammanfattade i korthet:

BOKÖ
Bokö Natura 2000-område omfattar öarna Bokö, Brånnholmen, Långholmen och ett femtontal mindre öar och skär i den smalaste delen av Östergötlands skärgård.
Bokö har en hög artrikedom och utgör till exempel livsmiljö för gädda, abborre och gös. Mänsklig påverkan på områdets vattenmiljö, havsbottnar och undervattensvegetation ska minimeras.

Vegetationsklädda bottnar har en nyckelroll för kustens biologiska mångfald. Många fiskarter har sina lek- och uppväxtområden här. Fåglar söker sin föda på de produktiva bottnarna och flera av kustens hotade arter har sina livsmiljöer här.

BRÅVIKEN
Bråviken yttre projektområde ligger i Bråvikens mynning i nordöstra Östergötland i den norra delen av den östgötska skärgården. Merparten av området är öppet hav. Viktiga arter i Bråviken yttre är till exempel gädda, gös, abborre, havsörn, skräntärna, silvertärna, fisktärna, fiskgjuse med flera.
Vattenområdet präglas av relativt djupa vatten med en största notering på 38 meters djup. Knappt 10 procent av vattenområdet är grunda områden ned till tre meters djup. Grunda områden med frodigare vegetation finns dock på flera håll.

 

SÖDRA LUNDA – BRÅVIKEN INRE
Södra Lunda ligger i yttre delen av Arkösunds skärgård. Här finns marina naturvärden, med såväl grunda vikar (laguner) och mosaikartade ögrupper. En del av de mindre öarna omges av grundområden men huvuddelen av reservatets vattenytor är djupare än sex meter.

ÅSVIKELANDET–KVÄDÖ
Åsvikelandets och Kvädöfjärdens naturreservat är beläget i södra Östergötlands skärgårdsområde i ett mycket opåverkat kustområde. Här finns såväl klippkust som moränstränder, omfattande grundområden och grunda samt avsnörda vikar. Av särskilt värde är Licknevarpefjärden med sitt skyddade läge innanför Kvädö. Här och i anslutande grunda vikar finns en värdefull flora av kransalger och ålgräs samt en ovanligt individrik fiskfauna. Förbud mot motorbåtstrafik och fiske råder sedan länge.

SANKT ANNAS OCH GRYTS SKÄRGÅRD, SAMT MISSJÖ
Sankt Anna och Gryts skärgårdar är beläget inom en av Sveriges mest finskurna skärgårdar, Sankt Anna. Natura 2000-området är ett stort område bestående av flera delområden i mellan- och ytterskärgård som omfattar fem naturreservat och merparten av skärgårdens fågel- och sälskyddsområden.

Mellanskärgården utmärks av grupper av små eller medelstora öar mellan ganska stora och öppna fjärdar. Öarna i arkipelagerna domineras av ris- och lavsamhällen och mager hällmarkstallskog. På de större öarna som Missjö där jordtäcket är djupare finns ett inslag av ek och lundvegetation. Den marina miljön har en förhållandevis stor andel grunda och vegetationsrika bottnar men djup på 0–6 meter.

SVENSKSUNDSVIKEN
Svensksundsvikens är en av Östersjökustens största grunda havsvikar. Med sin rika och mångformiga natur och sin stora betydelse som rast- och häckningsplats för våtmarksfåglar är den av riksintresse för naturvården. Området är även förklarat som våtmarksområde av internationell betydelse. Vikens storlek med stora anslutande arealer av hävdade havsstrandängar hyser en mycket artrik flora och har höga värden för fågellivet och organismgrupper knutna till havsstrandängar vid Östersjön.

Svensksundsviken har en hög artrikedom och utgör till exempel livsmiljö för gädda, abborre, gös, havsörn, tärna, fisktärna, rördrom, grönbena och andra arter. I de prioriterade bevarandevärdena ingår att vattenmiljön ska ha en god status för fåglar som söker föda här. För Svensksundsviken gäller att försöka få tillbaka en vattenstatus med mindre halter av kväve- och fosforsalter jämfört med dagens värden. Mängden undervattensvegetation bör öka till de nivåer som rådde under 1960-talet. En blå bård mellan strandäng och vassar ska finnas längs merparten av gränsen mellan strandäng och vassbälte

 

Flodpärlmusslans överlevnad hänger på värdfisken

Vandringshinder

Genom att riva vandringshinder och öppna upp för flodpärlmusslans värdfiskar, lax och öring så ökar artens möjligheter att fortplanta sig. Vandringshinder finns i flera olika former allt från naturliga till dammar och kraftverk som människan byggt. I vissa fall kan en bra lösning vara att bygga en faunapassage så att fiskar och andra organismer kan ta sig förbi vandringshindret.