Rönne å

Rönne å ligger i den västra delen av Skåne och mynnar ut i Skälderviken i Kattegatt. Ån är Skånes näst största vattendrag med ett avrinningsområde på 1 890 km² och en längd på 83 kilometer. Två kilometer av ån har Natura 2000-status, och ytterligare 19 kilometer föreslås som ett nytt Natura 2000-område, inklusive 15 kilometer av biflödet Bäljane å. Dessutom har 13 kilometer av två andra biflöden till Rönne å Natura 2000-status.

Rönne å har en rik fiskfauna med 17 kända arter, inklusive lax, havsnejonöga och flodnejonöga,

Rik fiskfauna, fåglar och fladdermöss
Rönne å har en rik fiskfauna med 17 kända arter, inklusive lax, havsnejonöga och flodnejonöga, som är prioriterade arter i projektet. Ån är också en av Sveriges viktigaste vattendrag för den akut hotade europeiska ålen. I ån finns svaga bestånd av de hotade stormusslorna flodpärlmusslan och tjockskalig målarmussla. Området har även högt värde för landlevande fauna och flora, särskilt fåglar som forsärla, kungsfiskare, mindre hackspett och strömstare. Bland observerade däggdjur finns flera fladdermusarter samt utter.

Hinder i vattnet
Ån rinner från Ringsjöarna genom ett jordbruksdominerat landskap med lövskog till Skälderviken. I höjd med Klippan, cirka 38 kilometer från kusten, förändras hydromorfologin, och ån förändras från lugnflytande till mer strömmande med flera forsar. Forsarna har utnyttjats av människan och under lång tid har vattenkraftsproduktion skett vid flera kraftverk. De har inneburit att vandrande fiskarter hindrats från att nå sina lekområden i de övre delarna av Rönne å och att sediment samt djur och växter inte transporterats ner till havet från Ringsjöarna och biflödena längs ån. Inom projektet LIFE CONNECTS kommer de tre kvarvarande vattenkraftverken i Rönne ås huvudfåra att tas bort vilket innebär att vandrande fiskarter och andra djur kommer få fri väg till de övre delarna av ån.

Restaurering förbättrar livsmiljöer
I Improve Aquatic LIFE kommer livsmiljöer (habitat) att restaureras där de historiskt har rensats och rätats. Genom att återskapa mer naturliga habitat kommer projektets målarter och många andra arter att gynnas. Habitat för havs- och flodnejonöga kommer att återställas nedströms från lekområden, eftersom fysiska förändringar i vattendragen har minskat tillgången på sådana miljöer. Dessa arter behöver både strömmande och lugnflytande miljöer vilka ger lek- respektive uppväxtområden. Tillgången på lugnflytande områden är idag en bristvara och i projektet kommer därför uppväxtmiljöer för nejonögon att återställas nedströms de mer strömmande lekområdena.

Dessutom kommer översvämningsområden, så kallade svämplan, att återaktiveras för att återställa en mer naturlig hydrologi. Resultatet blir förbättrad vattenkvalitet, mindre näringstransport och en bättre förmåga att hantera klimatförändringars effekter på vattenflödena.

Värdfiskar hjälper musslorna
Både flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla är beroende av värdfiskar för sin fortplantning. För att förbättramöjligheten för arterna att överleva kommer värdfiskar infekterade med mussellarver att släppas ut i olika vattendrag. Ett exempel är populationen av flodpärlmusslor i biflödet Klingstorpabäcken, som idag inte har en fungerande föryngring, kan gynnas av denna åtgärd.

Att strategiskt arbeta med habitatrestaurering, hydrologisk återställning och ökad konnektivitet kommer avsevärt att förbättra hydrologin, habitatkvaliteten, biologisk mångfald och fiskproduktionen. Det kommer att förbättra livsmiljöerna för fisk och musslor och bidra till en förbättrad bevarandestatus för både habitat och arter.