Göta älv norr

Här prioriteras arbete för flodpärlmusslan och lax, men även öring, harr, lake, flodkräfta och många fågelarter som exempelvis smålom och järpe, samt däggdjur som utter gynnas.

LIKAN & TVÄRLIKAN
Vattendragen Likan och Tvärlikan ligger i norra Värmland och har tillsammans en längd på 29 kilometer och ett avrinningsområde på 122,8 km². Vattendragen mynnar i Klarälven och har Natura 2000-status. Den stora höjdskillnaden på 360 meter ger vattendragen många strömmar och forsar.

Åtminstone åtta fiskarter förekommer i vattendraget, inklusive öring, harr, lake och den unika Klarälvslaxen som är prioriterad i både Likans och Klarälvens Natura 2000-område. Likan är även ett viktigt habitat för flera värdefulla bottendjur, som dagsländorna (Ameletus inopinatus och Ephemerella aurivillii), samt nattsländor (Lype phaeopa).

Många av områdets våtmarker har dikats ut, vilket påverkar vattenflödet, sedimentfiltrering och näringsbalans.

Känsliga mot försurning
Likan har låg buffertförmåga mot försurning, vilket gör vattendragen känsliga för surstötar. För att motverka detta genomför Värmlands läns Kalkningsförbund årligen omfattande kalkningsåtgärder på uppdrag av Länsstyrelsen Värmland.

Stora delar av våtmarkerna i avrinningsområdet är utdikade, vilket har försämrat vattenhållning, sedimentfiltrering och näringsupptag. Detta har lett till ökad risk för låga flöden under torra perioder och kraftiga flöden vid nederbörd. För att förbättra hydrologin och minska koldioxidutsläpp kommer 135 hektar våtmarker att återställas. Dessutom anläggs 27 sedimentfällor för att minska partikelutsläpp.

Många fågelarter gynnas
Återvätning av våtmarker gynnar många hotade arter. I Sverige är över 600 arter beroende av våtmarker, inklusive fiskgjuse, smålom och storlom. Andra arter som gynnas är utter, järpe, orre och tjäder samt vadarfåglar som gluttsnäppa, ljungpipare och trana. Åtgärderna förbättrar dessutom livsmiljön för tretåig hackspett genom att öka mängden död ved och lövträd.

Åtgärder för fiskvandring
Flera områden inom Likan har påverkats av flottledsrensningar, vilket minskat habitatens mångfald och försämrat vattenhållning och konnektivitet. Projektet innefattar därför återföring av sten och block samt borttagning av gamla dammar som hindrar fiskvandring.
Under de senaste 100 åren har skogsbruket byggt många skogsbilvägar över vattendrag, där vägtrummor ofta är felkonstruerade och hindrar fiskvandring. Projektet ska därför anpassa eller ersätta vägtrummor för att möjliggöra fri migration.
För 25 år sedan byggdes en fiskväg i den nedre delen av Likan för att möjliggöra lax- och öringvandring. Denna passage är nu föråldrad, och en ny fiskväg föreslås.

Åtgärderna förväntas väsentligt förbättra hydrologi, habitatkvalitet, migration och biodiversitet, vilket gynnar lax, öring och harr.

Slutligen ska en inventering av flodpärlmusslan genomföras. Om musslor påträffas anpassas restaureringsinsatserna. Kalkningsstrategin i avrinningsområdet ska också justeras för att säkerställa att ekosystemet inte påverkas negativt av försurning.

FÄMTAN
Fämtan i norra Värmland är ett av de största biflödena till Klarälven och utgör ett viktigt habitat för de hotade insjölevande bestånden av Klarälvs-/Vänerlax och öring, som årligen vandrar upp från Vänern. Vattendraget har Natura 2000-status från Värmlands gräns till utloppet i Klarälven, en sträcka på 25 km med ett avrinningsområde på 288 km².

Timmerflottning och industri har påverkat
Fämtan har stor variation i landskapet med lugnflytande partier, forsar och fall. De övre delarna kantas av tallskog och våtmarker, medan de nedre delarna kännetecknas av en dramatisk kanjon. Älven har relativt liten påverkan från vattenkraft, men har historiskt nyttjats för timmerflottning, kvarndrift, järnindustri och småskaliga kraftverk, vilket förändrat dess naturliga utseende och påverkat den biologiska mångfalden negativt. Området är också av kulturhistoriskt intresse med flera fornlämningar.

Försurningshot
En stor del av avrinningsområdet har låg buffertförmåga mot försurning, vilket gör älven känslig för surstötar. För att motverka detta genomför Värmlands läns Kalkningsförbund årligen omfattande kalkningsåtgärder på uppdrag av Länsstyrelsen Värmland.

Många av områdets våtmarker har dikats ut, vilket påverkar vattenflödet, sedimentfiltrering och näringsbalans. Detta har lett till försämrad vattenkvalitet och ökad risk för extremflöden. Återvätning av våtmarker är en viktig åtgärd för att förbättra hydrologisk och ekologisk status. Projektet omfattar restaurering av 96 hektar våtmarker samt anläggning av fem sedimentationsfällor för att minska utsläpp av finpartiklar till Fämtan.

Från fiskgjuse till utter
Våtmarksrestaureringen gynnar även hotade arter. Totalt 600 rödlistade arter är beroende av våtmarker, inklusive fiskgjuse, smålom och storlom. Andra arter som gynnas är utter, järpe, orre och tjäder, samt vadarfåglar som gluttsnäppa och ljungpipare.

Fämtan har även påverkats av flottledsrensningar som avlägsnade block och död ved, vilket reducerade livsmiljöer och försämrade vattenhållning och konnektivitet. Projektet omfattar därför återföring av sten och block till älven samt borttagning av gamla dammar som hindrar fiskvandring. Dessutom ska felaktiga vägtrummor ersättas för att förbättra den ekologiska konnektiviteten.
Åtgärderna förväntas kraftigt förbättra hydrologin, habitatkvaliteten och fiskproduktionen, vilket gynnar målarter som lax och öring samt sekundära arter som harr.
Slutligen kommer en inventering av flodpärlmusslan att genomföras, och restaureringsinsatser anpassas om musslor påträffas.

BILLAN
Billan är ett av Värmlands mest skyddsvärda vattensystem. Ån rinner från sjöarna Nordre och Søndre Billingen i Norge till Vrångsälven i Sverige. Ungefär två tredjedelar av vattendraget ligger i Norge, där det kallas Finnsrudselva. Vattendraget har en naturlig och varierad miljö med forsar, steniga bottnar och utströmningsområden, vilket skapar goda förutsättningar för biologisk mångfald. Längre söderut blir landskapet flackare och ån meandrar genom ett område med sumpskog och lövbuskage, viktiga livsmiljöer för fågelarter.

Flodpärlmussla och unik öring
Billan är klassat som ett nationellt särskilt värdefullt vattendrag och hyser förutom flodpärlmussla en unik stam av strömstationär öring, rödlistade bottenfaunaarter och utter. Tidigare fanns även ett starkt bestånd av flodkräfta, innan kräftpesten utplånade populationen. 2021 bekräftades det att pesten försvunnit, och därefter har en återintroduktion påbörjats med flodkräftor från ursprunglig stam. Detta har möjliggjorts tack vare återupptagen kalkning i området.

Skogsbruk har slammat igen bottnar
Negativa påverkan kommer främst från skogsbruk, vilket orsakat igenslamning av bottnarna. Därför planeras 46 sedimentationsfällor, igensättning av diken och förbättrade kantzoner. Dessutom ska våtmarker återvätas för att förbättra vattenhushållningen och vattenkvaliteten.
Flottledsrensning har historiskt påverkat älven kraftigt, och återföring av stenmaterial behövs för att återskapa naturliga processer och lekbottnar för öring, vilket är avgörande för flodpärlmusslans överlevnad.

Samarbete kring försurning
Området är även påverkat av försurning. Kalkningsåtgärder har återupptagits i Norge efter en paus, och ett nära samarbete med norska myndigheter är avgörande för att säkerställa god vattenkemi i vattendraget.
Totalt omfattar projektet i Billan cirka 41 hektar restaureringsåtgärder, varav 21 ha är våtmarksåterställning.