Havsnejonöga och musslor i fokus

I Ätran, Hallands näst största vattendrag, samt biflödet Högvadsån ska vandringshinder åtgärdas, lekbottnar och uppväxtmiljöer återskapas, främst med fokus på havsnejonöga och flodpärlmussla, men även andra arter av musslor och fiskar gynnas av åtgärderna.

000

kilometer lång

0000

km² stort avrinningsområde

00

km fria vandringsvägar efter åtgärder

00

antalet vandringshinder som ska bort

Ätran har ett avrinningsområde på 3 342 km², dess största biflöde, Högvadsån, har ett avrinningsområde på 480 km². Ätran har Natura 2000-status på 26 kilometer av sin 250 km långa älvfåra, från utloppet i Kattegatt till dammen i Ätrafors. Även Högvadsån har Natura 2000-status på 28,5 kilometer sträckning.
Ätran och dess biflöden har en hög artrikedom av bottendjur, fisk, fåglar och däggdjur. I Ätran finns Sveriges största population av vild atlantlax. Vattensystemet hyser även havsnejonöga, flodnejonöga och europeisk ål. I Högvadsån finns den hotade flodpärlmusslan. Utter finns också i området.

… musslorna, liksom ett stort antal fiskarter, gynnas genom åtgärderna.

 

Behov av restaurering
Vandringshinder, särskilt vattenkraftsdammen i Ätrafors, påverkar fiskens migration och reproduktion negativt. Många av Ätrans biflöden har definitiva eller partiella vandringshinder, vilket fragmenterar vattensystemet och påverkar fisk och musslor negativt. Även ingrepp som rätning av vattendrag och borttagning av naturliga material har orsakat habitatförluster.
Havsnejonöga behöver, precis som lax och öring, strömmade sträckor för sin lek, men även bakvatten med sediment där larverna kan växa upp.

Projektets åtgärder
Projektet syftar till att förbättra Ätrans vattensystem genom att ta bort vandringshinder i biflödena Stockån, Skärshultaån, Lillån och Vinån, vilket ökar konnektiviteten och tillgången på reproduktionsområden för lax och den nationellt hotade flodpärlmusslan.
Vidare ska viktiga habitat restaureras i Ätran, Högvadsån och deras biflöden, för att återställa en naturlig hydrologi och den biologiska mångfalden ska förbättras genom att öka mängden lax, öring och deras roll som värdfiskar för flodpärlmusslan.
Genom att kombinera åtgärder för konnektivitet och habitatrestaurering kommer projektet att förbättra ekosystemets funktion, stärka den biologiska mångfalden och öka bestånden av skyddsvärda arter i hela Ätrans vattensystem.

Flodpärlmusslans överlevnad hänger på värdfisken

Vandringshinder

Genom att riva vandringshinder och öppna upp för flodpärlmusslans värdfiskar, lax och öring så ökar artens möjligheter att fortplanta sig. Vandringshinder finns i flera olika former allt från naturliga till dammar och kraftverk som människan byggt. I vissa fall kan en bra lösning vara att bygga en faunapassage så att fiskar och andra organismer kan ta sig förbi vandringshindret.