Örekilsälven

Örekilsälven är det största vattendraget norr om Göta älv på västkusten. Avrinningsområdet är hela 1 338 km². Älven rinner från källområdena i Dalsland ca 90 kilometer från mynningen   genom Munkedal och mynnar ut i Saltkällefjorden. Sträckan nedströms Kärnsjön är ett Natura 2000-område som innehåller forsande och strömmande partier, med arter som lax, öring, åsandslända och nattsländor. Örekilsälven har en ursprunglig atlantlaxstam och är viktig för ålens återhämtning enligt den nationella förvaltningsplanen.

De sista kilometrarna innan mynningen präglas av löv- och barrskog med stor biologisk mångfald. Skogslandskapet innehåller ask, klibbal och ek, samt rikligt med död ved, vilket gynnar fåglar som kungsfiskare. Bäver förekommer också i området.

Örekilsälven är länets viktigaste laxvattendrag och står för 7–8 procent av smoltproduktionen på västkusten.

Ny damm ska förbättra
Torps kraftstation reglerar Kärnsjön enligt en vattendom från 1990, vilket påverkar flödesdynamiken i älven. En fiskväg och ålyngeledare finns, men de fungerar inte optimalt. Naturvårdsverket har köpt kraftstationen och ansökt om att riva den inom ramen för den nationella planen för miljöanpassning av vattenkraften. Samtidigt planeras en ny damm med fiskpassage, för att säkerställa vattenförsörjningen och förbättra vattenflödet i älven. Dammen förväntas minska risken för strandning av fisk och gynna laxbeståndet.

Länets viktigaste laxvattendrag
Örekilsälven har goda lekområden för lax, men uppväxtområdena är få på grund av tidigare flottledsrensningar. Tidigare har det skett biotoprestaurering där man återförde stenar och block, samt öppnade sidofåror.  Örekilsälven är redan idag länets viktigaste laxvattendrag och står för 7–8 procent av smoltproduktionen på västkusten. Efter åtgärd beräknas smoltproduktionen öka med ytterligare 50 procent. Torps kraftverk är alltså ett hinder för fiskvandring, men när vandringshindret undanröjts öppnas en 70 kilometer lång sträcka av ån för fri fiskpassage, vilket kommer gynna bland annat lax och ål.

Gemensamma insatser ger effekt
Det finns många tidigare och pågående projekt inom Örekilsälvens avrinningsområde. Biotoprestaurering planeras nedströms Kärnsjön under perioden 2025–2028 för att återställa flottledsrensade områden. Flera våtmarker i övre avrinningsområdet som är påverkade av diken, vilket negativt påverkar hydrologin, ska restaureras. Detta är återställningsprojekt som Länsstyrelsen ansvarar för, där vissa åtgärder startade 2023–2024. Dessutom tas det, inom LOVA, fram förslag på åtgärder för att minska negativa effekter av markavvattning.

Flera fiskarter gynnas
I biflödet Munkedalsälven/Valboån har biotoprestaurering genomförts i de nedre delarna för några år sedan. Inom den nationella planen för miljöanpassning av vattenkraft har tio ansökningar om miljöanpassning lämnats in, vilket särskilt kommer att förbättra ålens vandringsvägar. Den samlade effekten av dammutrivningar, flottledsåterställningar och våtmarksåtgärder kommer att förbättra Örekilsälvens ekologiska status och gynna arter som lax, havsnejonöga, havsöring och ål.