I maj inleddes insatser för att stärka bestånden av den hotade tjockskaliga målarmusslan. Genom riktade åtgärder i Vramsån, Bråån, Bräkneån och Mieån har arbetet fokuserat på att underlätta musslans naturliga fortplantning – en metod som kan bidra till att stärka och föryngra populationerna.
Två tjockskalig målarmusslor
Hotade musslor med en komplex livscykel
Den tjockskaliga målarmusslan, en av målarterna inom Improve Aquatic LIFE, är hotad både i Sverige och internationellt på grund av bland annat försurning, övergödning och fysisk påverkan på dess livsmiljö. I maj påbörjade vi arbetet med att stärka bestånden av den hotade musslan. Detta gör vi genom att hjälpa de gravida musslornas glochidielarver att infestera sin värdfisk.
Precis som flodpärlmusslan livnär sig den tjockskaliga målarmusslan genom att filtrera vatten och har en komplex livscykel. Musslorna börjar sitt liv som parasitiska larver, så kallade glochidier, och fäster sig på värdfiskars gälar där de får energi och näring från fisken och utvecklas till små musslor. Den tjockskaliga målarmusslan har flera möjliga värdfiskar, bland annat elritsa, stensimpa och löja. Denna parasitfas pågår i cirka en månad sedan släpper de små musslorna fiskarnas gälar och lever flera år nedgrävda i sediment innan de blir stora vuxna musslor.
Genom steroskopet syns glochidielarverna. Dessa larver är inte färdig utvecklade än och inte redo att infestera sin värdfisk.
— Det är viktigt att göra bevarande insatser för den tjockskaliga målarmusslan bland annat för att den är en ekosystemingenjör. De filtrerar och ”renar” vattnet, stabiliserar sedimentet och skapar mikrohabitat för exempelvis insekter och små fiskar, säger Emilia Nordfeldt, doktorand vid inom projektet som forskar på bevarande och genetik hos sötvattensmusslor.
Eftersom arten är hotad och skyddad under EU:s art- och habitatdirektiv, behövs åtgärder för att stärka bestånden. För att förstärka föryngringen och bestånden gör vi artificiella infesteringar av glochidier på värdfiskarna. Först har vi letat upp vuxna gravida musslor som bär på glochidielarver. I mitten av maj hittade vi elva gravida musslor i Vramsån (Skåne) som placerades i fisksumpar tillsammans med ett trettiotal fiskar. I Bråån (Skåne) hittade vi sjutton gravida musslor och gjorde samma sak med dem.
Inventeringen efter musslorna görs med vattenkikare.
I Bräkneån och Mieån i Blekinge fann vi nio respektive fem gravida musslor men väldigt lite fisk. Att få tag på gravida musslor har hittills gått bra. Utmaningen har varit att få tag på värdfisk som glochidielarverna kan infestera. Detta trots att den tjockskaliga målarmusslan kan ha flera olika arter som värdfisk. Musslorna är beroende av fisken under den första tiden av sitt liv och utan fisk blir det inga nya musslor.
Lämplig värdfisk insamlas genom att elfiska.
Genom att stoppa värdfisk och gravida musslor tillsammans i en fisksump så ökar vi antalet glochidier som lyckas infestera en värdfisk och kan därmed se till att vi får fler unga musslor. Att göra artificiella infesteringar är egentligen bara ett sätt att förstärka en process som sker helt naturligt. Metoden är ett enkelt och effektivt sätt för att stärka bestånden och öka föryngringen. Liknande projekt har genomförts tidigare med goda resultat för musselpopulationerna.
Nu återstår bara att göra regelbundna besök för att kontrollera att fiskarna mår bra och kolla så att infesteringen har lyckats. Dessa insatser kommer upprepas flera år framåt.